MEDIEPEDAGOGISKA VERKTY OCH METODER

 Zygmunt Bauman

Det individualiserade samhället av Helena Tillenius

 

 

Vem är Bauman?

 

 

 

 

 

 

Zygmunt Bauman är en sociolog som skrivit många böcker om det moderna samhället som vuxit fram under 1900-talets senare del. Bauman reviderar kontinuerligt sina egna teorier och begrepp i takt med att samhället förändras.

Bauman ger en dyster och tragisk bild av det moderna samhället och brukar kallas en outsider eftersom han alltid håller sig utanför normen.

 

 

 

Social gemenskap, samhälle och skolan

 

 

 

 

 

 

Bauman beskriver hur människan idag har gett upp hoppet för att nå det perfekta samhället. Ett samhälle i förändring har blivit en permanent del i människans vardag och därför menar han att vi måste hitta beteendemönster som är gjorda för ett liv i ständig rörelse (Bauman 2004 sid. 5)

 

En social gemenskap är instanser i samhället där människor är bundna till varandra. På dessa platser söker vi skydd och trygghet bland likasinnade och ofta, om inte alltid, finns tydliga förhållningsregler som alla deltagare känner till. Bauman (2001 sid. 3-4) skiljer begreppet sociala gemenskaper från samhällsbegreppet då han menar att ett samhälle är uppbyggt av flera olika sociala gemenskaper. Inom en social gemenskap strävar människan för att hitta en balans mellan att vara trygg och fri.

För att nå trygghet behövs ett samspel med andra aktörer och dessa samspel kräver en uppoffring av den individuella friheten hos individen.

 

Baumans teori om sociala gemenskaper går ut på att han tror att människan i dagens samhälle inte längre är lika beredd att offra av sin frihet, vilket gör att balansen blir ojämn. Samhället idag är mer öppet och lättillgängligt vilket medför att sociala gemenskaper skapas på olika sätt för att passa olika individer (Bauman 2001 sid.4).

 

Bauman gör en tydlig koppling mellan samhället och skolan och menar att långsamma förändringar och utbildning inte går ihop. Samhället är i ständig förändring och idag går det snabbare än någonsin. Om inte skolan följer samhällets utvecklingstempo kommer andra aktörer, till exempel privata företag och skolor, som är vana vid snabba förändringar att ta över delar av skolans verksamhet (Bauman 2002 sid.153).

 

 

 

Tre sätt att lära

 

 

 

 

 

 

När Bauman beskriver skola, utbildning och lärande, beskriver han tre olika typer av lärande som han menar är en förutsättning för ett meningsfullt och livslångt lärande.

Dessa tre typer av lärande är enligt Bauman (2002 sid. 151-157) beroende av varandra för att lärandet skall bli som mest effektivt och meningsfullt. För att skolan skall lyckas tillgodogöra alla elevers enskilda behov, måste skolan arbeta på ett liknande sätt som samhället fungerar i övrigt, menar Bauman. 

 

Det första, primära lärandet, kallar Bauman protolärande. Denna typ av lärande är lätt att registrera och kontrollera. Protolärandet är med andra ord innehållet eller stoffet. En isolerad färdighetsträning som bokstavsträning eller grammatiska regler skulle kunna klassificeras som protolärande enligt Bauman (2002 sid. 151).

 

Det sekundära lärandet, deuterolärande, är mer komplext och innebär att individen är omedveten om lärandets syfte. Budskapet är dolt och det handlar mer om att lära sig att lära. Deuterolärandet är en hemlig process där lärandet sker omedvetet för eleven. Denna process är sällan kontrollerad och är inte bunden till det som är huvudsyftet med undervisningen (Bauman 2002 sid. 152).

 

Det tredje och mest komplexa lärandet kallar Bauman det tertiära lärandet, som han menar är en förutsättning i dagens samhälle. Det tertiära lärandet handlar om att förhålla sig till det samhälle som vi har idag, ett rörligt samhälle med ständiga förändringar. (Bauman 2002 sid. 151-157).

 

Sammanfattningsvis innebär det att det primära lärandet är undervisningens innehåll, och det sekundära lärandet är hur inlärning går till, till exempel genom att hitta samband och mönster. Dessa två typer av läranden är enligt Bauman beroende av varandra och ett primärt lärande måste kompletteras med det sekundära för att vara meningsfullt.(Bauman 2002 sid. 152) Bauman är kritisk mot skolans traditionsstyrda ramar och menar att det fortfarande är det primära och sekundära lärandet som styr planering och utvärdering av skolans uppdrag. Den tredje typen av lärande, det tertiära lärandet, saknas fortfarande i skolan och där måste en förändring ske (Bauman 2002 sid. 151-157).